Lagen som särskil stöd och servcie till vissa funktionshindrade säkrar att man har rätten att leva som andra i jämförbar ålder.
Detta tar jag på störta allvar och använder min rätt till det liv jag vill leva likt mina vänner samt nära och kära utan funktionsnedsättningar, därför bakar vi ofta här hemma hos oss.
Jag växte upp i ett hem där min far ofta bakade bullar. Man fick lov att vara med och att ta den där lilla biten bulle som ännu inte varit ugnen var lycka tills man fick ont i magen. Och än idag har jag inte lärt mig av min fars ord, akta magen du kommer få ont. Utan jag som vuxen gör fortfarande samma sak, och då jag vill lära min dotter orden från min far så försöker jag fortfarande smyga med mitt dolda begär
När jag blev äldre bakade jag gärna på egenhand men när mitt funktionshinder började sätta hinder i vägen för att klara av det så var jag alltid lika glad när någon vän kom med en bullpåse.
När min livssituation blev att jag behövde personlig assistans så började jag baka härliga bullar igen, då detta var något jag klarat av tidigare och som andra gör i sitt liv.
I dagarna bakade jag med dotter hräliga kanelbullar, men så klart med assistentens insats. Hälla upp tungt mjöl, knåda och kavla och allt som kräver kraft skedde av assistenten men själv satt jag med recept i högsta hugg samt berättade hur jag önskade mina bullar….så där goda jag alltid tyckt de blivit.
Att få möjligheten att känna hur doften sprids i köket, värmen från ugnen och dotters tjötande om ”är det klart än?” är njutning på högsta nivå….att just få göra som andra vänner, nära och kära gör…baka.
Att få baka som andra är för mig en viktig del i den personliga assistansen. Det är livskvalite för mig.
Det blev så många bullar att jag tar med mig en hög vid nästa besök hos en av Familjeassistans alla trevlga kunder.
Önskar en en fin ag.